Författare: LovisaCallenbring

Det har gått 5 dagar sedan Molly och Ingos valpar åkte och redan ibörjan av veckan blev Benjamin sjuk och idag efter en långrunda med hundarna så började jag känna mig hängig och hosta och extrem trötthet kom ifatt mig. Så jag tog en lugn dag idag med hopp om att jag blir bättre till imorgon och slipper det Benjamin har haft i veckan. Min slutsats av detta är att vi mår bäst med valpar i hemmet… 😉

Nog om det, för under gårdagen var jag tillsammans med Polly och hennes fodervärd hos veterinären för att se om där fanns valpar i magen. Det tog inte många sekunder innan jag såg till min stora glädje att där var valpar. Ett helt gäng såg det ut att bli, nu väntar en lång månad innan vi välkomnar gänget. Polly va en stjärna och så lugn och snäll, så roligt att se. Under alla de veterinärbesök vi gjort senaste tiden, för ögonlysning, progesteron test både en och två och tre gånger och nu för ultraljud så imponera hon mig med sitt fina sätt att vara. Det gör mig hoppfull inför kommande små.

En bonus är att vi i måndags fick det fina beskedet att Inez också hade valpar i magen. Extra roligt eftersom hon fick en valp förra gången, att det var flera än en denna gången. Så första och andra veckan i april ser vi framemot att ta emot Inez och Pollys valpar.

Det ska bli så så roligt att få följa dessa kullar och jag längtar redan. i förbereder för fullt med att tvätta alla saker och bädda rent och se till att allt är klart tills när Inez och Polly kommer hit. Valplådorna ska komma fram och sängen som vi flyttar in i valprummet ska flyttas in och alla filtar och handdukar ska tvättas en gång till. Journaler ska förberedas och scheman ska skrivas. Varje kull är unik och varje kull ska ha rätt förutsättningar utifrån just den kullen. Både Inez och Polly kommer från för oss kända linjer och vi vet att bra mamma genen ligger stark från båda håll och ser verkligen fram emot att se nästa generation få samma omvårdnad och kärlek från första stund som de själva fick som valpar. Extra roligt när både Inez och Polly är födda i mina händer och jag har fått vara med från deras allra första andetag och nu ska jag få vara med när nästa generation tar deras första andetag. Det är bland det finaste i mitt jobb, att få vara med när en ny individ tar sitt första andetag.

Så under den kommande veckan innan Inez kommer och vi ska förbereda inför att hennes valpar kommer så ska vi fortsätta försöka ta det lite lugnare och tillbringa mycket tid ute i vår fina natur. Idag på promenaden kunde jag gå i vårjacka och solens strålar verkligen värmde. Det är verkligen lyxigt att ha den djupa skogen runt oss och de långa långa grusvägarna som typ aldrig tar slut.

Även om vi alla här älskar snön och vintern så ser vi också framemot att välkomna våren och ljuset åter. Mer tid att vara ute både för oss och för valparna, det gillar vi.

Så en vår med fart väntar oss och vi längtar efter det.

Kram

Godkväll!

Som vanligt sitter jag här på kvällen, hundarna är rastade och matade. Valparna lika så, de har slocknat efter bus och dagens sista mål. Benjamin sover och jag sitter och har all tid i världen till att små fixa med det ena och det andra. Så nu blir det helt enkelt en liten text även här, som en fredags tanke.

Valparna är 7,5 vecka och imorgon är det en vecka tills de åker. Tänk vad tiden går. Känns som det va igår som jag och Molly välkomnade våra fina små bär till världen. Så små och ömtåliga och så blickar man några gånger och så är de 7,5 vecka med så mycket glädje, kärlek och nyfikenhet i de små kropparna som blivit mycket mycket större men ändå så himla små. För även om man lär sig att 8 veckor går fort så går det aldrig så fort som de sista 1,5 veckan. Full fart från morgon till kväll och alla saker som ska hinnas med checkas av en efter en. Snart snart är det dags att lämna över allt det vi gjort till nya familjer, som ska ta vid och starta sin egen resa tillsammans. Så himla fint.

Idag har vi tränat sitt i grupp, varit ute många gånger och lek med leksaker tillsammans. De har fått mat med olika små smakportioner på, idag blev det bland annat pumpa i olika former och keso. Mycket uppskattat sa valparna som nu verkligen fått upp intresset av att äta annat än mammas mjölk. Att de fått upptäcka, smaka på och känna olika typer av mat tror jag har hjälpt till mycket i deras matresa och deras magar har varit topp topp hela vägen.

I helgen väntar fodervärdsträff med valpmys. Jag bjuder om jag får möjligheten in mina fodervärdar på träff när valparna är lagom stora för gos. Så har vi först aktivitet för foderhundarna och sedan valpgos. Att valparna får träffa även större grupp med människor innan de åker är toppen tycker jag och fodervärdarna brukar älskar det. Vi pratar valpar, avel och fikar samtidigt som valparna får busa, gosa och hälsa på alla. Så himla lyxigt tycker vi, valparna brukar tycka att det är fest.

Nästa vecka väntar fortsatt träning, veterinären och så på lördag har vi utlämningsdag här tillsammans med familjerna. En så rolig, sorglig men mest lycklig dag. Vi träna valp, vi snackar valp och vi fira att valparna fått sina egna familjer.

Så vi har en minst sagt spännande tid framför oss och även om det är intensivt och mycket nu så är det då jag tycker det är som allra roligast, jag älskar när det är mycket att göra.

Nu kanske det till och med är dags för mig att krypa till kojs imorgon är en ny dag och nya uppdrag och spännande saker att göra.

Kram

Valparna tulta runt i halva huset, jag städar och plocka både runt valparna och lite överallt jag gör tio saker samtidigt, i telefonen har jag Ida och ibland ringer det någon av våra valpfamiljer eller en kollega. Valparna lägger sig lite överallt och jag får nästa kliva över dom där jag går fram och tillbaka med saker, de ligger vidare tryggt och sover trotts att jag går runt bland dom hela tiden. För en stund sedan gick robotdammsugaren för fullt och valparna går fram till den som det var deras bästis, så himla roligt att se att inget kan stoppa de små liven från att vara nyfikna och utforska världen som hela tiden blir större och mer och mer innehållsrik.

Jag tar lunch och valparna, Molly, Malwa och Brumma sover lugnt medan jag äter den stora blandning av rester som jag snabbt hittade i kylen. Lyx att slippa laga mat två gånger på en dag.

Nu sitter jag åter igen vid datorn för att svara på mail och skriva lite, kände att det va dags.

Valparna blir 5 veckor i morgon och i helgen när vi varit och handlat jag och Benjamin så konstatera vi i bilen att det gått så snabbt med valparna och hur bra det gott från start. Molly är så trygg och cool i sin mamma roll och det ger mig bra med förutsättningar att jobba på bästa möjliga sätt med valparna.

Valparna ta sig an alla hinder och övningar vi gör på ett så roligt sätt och det är så himla roligt att se deras personligheter utvecklas från dag till dag. Tjejerna som är framåt, lite busigare och tackar aldrig nej till äventyr och killarna som följer sina systrar hack i häl. De kan ligga utspritt och sova en och en vilket jag trycker är toppen, att valparna känner sig så trygga redan, visar gott inför framtiden.

Deras lilla hinderbana blir allt större i hallen för att få ett av sina mål med mat per dag. De har fattat grejen och är så duktiga på att ta sig fram och jag behöver nog göra det lite svårare, det är dom redo för.

Ja nu är det helt enkelt full fart här på gården och solen har tittat fram idag så nu ska jag och tjejerna ta oss ut på en promenad i solen. Så himla skönt nu när det är ljusare och ljusare och vi hinner gå en runda till om dagen i ljuset. Det är lyx.

Dagens inblick i vår lilla värld

Kram

I dagarna har vår fina fina Polly(Brummas Saffranstryffel) varit på dejt med Charlie (Stora Julebodas Härlig). Man kan säga att Charlie och Polly haft ögonen på varandra länge. Sedan båda gick igenom sina tester förra våren va det klart att det vara Polly och Charlie som va en riktigt bra match. På fodervärdsträffarna har de dragits till varandra och vi hade turen i somras att bara Charlie och Polly kom på en träff och de lekte och hade så roligt ihop. Det va så självklart att det va menat att det skulle bli Charlie till Pollys första kull.

Så efter en lång väntan på att Polly skulle bli tillräckligt gammal och löpa, så va det denna veckan äntligen dags. När Polly kom så kände dom igen varandra direkt. Då det va både Charlie och Pollys första parning så va vi bereda på att det skulle ta en liten stund och vi satte oss ner och titta på hur de dansade runt och lekte lite. Innan vi han blicka fick de till en fin parning och det gick som enligt skolboken. Så himla roligt när de går så fint och smidigt till.

Så nu är Polly färdig parad och den långa långa väntan börjar. Om ca 4,5 vecka väntar ultraljud och jag känner redan pirret i magen över att få veta om deras kärlek resulterade i valpar. Vilket vi tror och hoppas, får man till fina parningar är chansen stor.

Så i veckan efter påsk hoppas vi välkomna Polly och Charlies valpar i samma valplåda som Polly föddes i med sina syskon.

Mer om Polly och hennes och Charlies valpar kommer förhoppningsvis.

Idag ska Charlie åka hem igen och som vanligt har han varit en stjärna, så himla roligt med trevliga hundar och jag måste säga att jag är bortskämd med just det.

Kram

Som varje kväll så börja mitt huvud gå på alla cylindrar samtidigt och det är svårt att inte göra något. Så alltid blir det något, om det är svårt att hitta på något går det alltid att titta på stamträd…

Idag blev det att skriva här efter att planerat vilka kombinationer som jag gärna ser i framtiden. Det är roligt och spännande, jag skriver listor på hundarnas styrkor och svagheter och tillsammans med stamträdet och hälsa lägger vi pussel med vilka som skulle kunna bli bra matcher och sedan är det bara att vänta in och förbereda för det. Ofta görs dessa långt i förväg och jag kan många gånger gå tillbaka och titta, tänka och lägga om, om jag vill.

Det är roligt och något jag kan göra i evigheter, älskar att planera, tänka på förbättringar och lägga upp hur vi ska komma till målet. Det är liksom det roliga och svåra med att jobba med hundar och djur överlag att vi inte kan veta exakt och att vägen inte är rak. Det gör det spännande, läskigt men ofta så så rolig.

Denna veckan har det varit många roligheter här på gården och jag längtar så jag spricker till jag kan berätta.

Bär valparna är nu 4 veckor och de är så roliga att hänga med nu. De upptäcker världen med en så härlig känsla och jag får bara hänga med i deras tempo och ge dom lagom med utmaningar varje dag. För nu går det undan och när jag ser på de små så tänker jag på att det är lätt att tänka att de kan mindre än de kan, för att de är små. Men jag tro på att ta vara på deras nyfikenhet och se till att vägen framåt är säker.

Ett exempel, jag öppnade upp för valparna till hallen utanför valprummet och tänkte att detta blir lagom för er att upptäcka idag, men redan efter någon minut ville de in i köket också och jag öppnade grinden och lät dom utforska. Både jag och Molly fanns där och stöttade upp om det behövdes och det är det fina med att de får välja lite själva i början och att bygga självförtroende. Att uppmuntra nyfikenheten, för när de kan vägen dit kan de också hur de kommer tillbaka oftast och de växer av att ta sig själv fram och tillbaka.

Nu får valparna mat utanför valprummet varje dag och vägen till maten ser olika ut och kommer att ändras längs vägen. Idag va det lite hinder att ta sig över, imorgon kanske det sitter en ny nalle där att gå förbi, eller ett större hinder. Ja det kommer att utvecklas efter hand och de kommer få göra vägen till maten både i grupp och en och en. Vi gör det en måltid och de andra måltiden kan variera, från att få det i grupp eller få äta en och en. Att använda maten som en hjälp på vägen, utan att det blir en hets lek, utan variera och se till att det blir roligt att leta efter maten och se vad som bjuds på vägen.

Malwa och Brumma får träffa valparna lite varje dag och Brumma som verkligen älskar att vara med valparna njuter varje sekund. Så roligt att se henne nu 9 år efter att första kullen hon va med på efter sin egen kull kom till världen. Så i nio år har hon varit med och lekt, busat och hängt med våra valpar så man får nog ändå säga att hon är en proffs valplekar/extra mamma vid de här laget. En sådan tillgång för både mig, mamman och valparna.

Nu är valparna nattade och alla hundar är rastade och fått den mat de ska ha för dagen, dags för mig med att dra ner tempot, för imorgon är en ny dag med spännande saker som ska hända. Valparna ska få nya uppdrag, hundar ska tränas och aktiveras och så ska jag på lite äventyr (mer om det snart).

Kram

Jag sitter i valplådan, Molly har lagt sin haka i mitt knä vi gosar och myser. Hon somnar till och jag stannar upp, en sekund för tacksamhet och kärlek. Den tryggheten Molly känner för mig inte bara med henne utan också med hennes valpar den gör mig rörd och där är hon inte ensam, det är det normala för våra tikar. Jag tittar på hennes små som ligger där så lugnt och tryggt helt utan att veta hur världen utanför deras trygga vrå, helt utan att veta hur framtiden kommer att bli och helt utan att veta att de inom några veckor både kan springa, leka och äta ordentlig mat. De är så små utan att verken ögon eller öron öppnat upp sig, och där mammas trygghet är de som de vilar sig mot. En liten äter intensivt och bredvid ligger ett syskon och bara nöjessnuttar, bredvid dom ligger några syskon och sover huller om buller. Någon ovanpå den andra och någon på rygg. Ingen stress så långt ögat kan nå. Det smittar av sig och jag låter mig dras med nästan så det kommer en tår av tacksamhet och kärlek. Det liksom svämmar över av kärlek i valpkammaren.

Jag börja tänka på de små individerna och som alltid börja tänka på deras väg i livet kan tänka sig ser ut. Den lilla tiken som ligger och sover mellan sina syskon och tätt in till mamma. Jag kan inte låta bil att tänka på hur hon och hennes syskon kommer att ta sig an välden och vilka personligheter som kommer vara typiskt för just dom. Vad kommer deras favorit aktivitet vara, jag man kan fundera och fundera och inga svar kommer att besvaras idag. Även om jag kommer minnas denna stunden den är så fin och laddad med bra energi. Så kanske valparna inte minns just denna stunden men jag vill tro att den trygghet och kärlek kommer att finnas i dom som ett känslominne och som de kan ta med sig i livet.

Att valparna får med sig fina minnen och bra känslor när de lämnar mig och Molly för att sprida, ge och få kärlek i sin egna familj. Denna första veckan med Mollys valpar har varit helt uteslutande omfamnad med just närhet, trygghet och kärlek. De tre ledord som följer oss genom livet. De kommande veckorna kommer aktiviteten och energin att öka men trygghet, närhet och kärlek kommer att följa oss på resans gång. Dela detta med familjerna så att även dom kan fortsätta att utvecklas och omfamnas av samma.

När jag ändå är i denna känslan och låtit mig dras med så är det bara att fortsätta och låta lyckan flöda en stund. Det som gör mig lite extra lycklig är att jag vet att valparna troligtvis kommer vara minst lika älskade av sina familjer och fortsätta sprida glädje, kärlek och lycka genom livet.

Kram från Lovisa

Så va vi inne på årets näst sista dag. Vi lämnar snart 2022 bakom oss med fina minnen. En snabb återblick.

Vi började med att Tussie och Chivas valpar flyttade till sina familjer på årets andra dag. Vi hade en trevlig dag tillsammans med alla familjerna.

I februari välkomnade vi Pärlan för att hon i slutet av februari fick sin sista kull som blev vår Tårtkull. 9 fanatiska små tårtor förgyllde våran vår. Pärlan är en super mamma och tog väll hand om sina valpar och vi kunde i april ännu en gång samla alla familjer för en fin hämtnings dag. En solig och fin vårdag gjorde att vi kunde göra de flesta övningar ute.

Precis innan Pälans valpar åkte va vi med om något vi aldrig under dessa snart 10 år varit med om. Inez kom hem med en mycket liten mage men vi kände snabbt rörelse så att det var en valp viste vi. En röntgen senare visade det sig vara just en valp. Vår lilla solovalp. En något dramatisk födelse då valpningen inte kom igång och Inez hade gått över tiden så åkte vi in för att kolla läget. Inez mådde toppen och ingen aktiv valpning var igång. Men ett ultraljud på valpen visade något svaga hjärtljud och vi beslutade oss att inte vänta ut att valpningen ev skulle starta. Med kejsarsnitt kom han frisk och stark 400 gram och blev vår Alla För En men gick under namnet Allan. En ny upplevelse att bara ha en valp, men det gick som en dans även det.

När Pärlans valpar åkt och vi bara hade Inez och Allan så välkomnade vi Lexi. Med en stor mage och man jämför med Inez och i slutet av maj kom hennes 8 valpar till oss. Det blev vår Bubbelkull. En sommar med valpar väntade och hade väder och naturen med oss. Blev många under till skogen och mycket tid ute. Valparna ville helst vara ute kl 3 på nätterna så ett tag va det bara att lyssna och bus ute mitt i natten blev vår melodi. Detta avtog när det kom lite kyligare väder så man kunde vara ute även på dagen. De är roliga de små liven. Lexi va fantastisk att hänga med sina valpar och ville knappt lämna dom ens när det va stora. Underbart att se en bra mamma ta hand om sina valpar. Vi är så bortskämda med extremt bra mammor.

Under våren bjöd vi in till Boostdag för Tussie och Chivas valpar och en fin försommar dag fick vi tillsammans. Träning, skogen och goda samtal. Det är en av de bättre dagar som uppfödare är att träffa familjerna och hundarna igen efter några månader och få se hur de utvecklats. Även Tårtorna hade Boostdag i slutet av sommaren och återigen en fantastisk dag till

När Allan och Inez åkt hade vi 3 dagar innan Kiwi kom hem. Snart skulle vi välkomna den sista kullen för våren/sommaren 2022. 3 små valpar blev det och våra bakverk va födda. Kiwi som ville ligga nära nära och vi tillbringade många många timmar tillsammans i valplådan de första veckorna. Det är verkligen djupa band man bildar med tikarna under deras tid hos oss. Vi hänger ihop nästan 24 timmar om dygnet i 10 veckor. Det gör alltid det lite tungt att lämnar de åter till sin fodervärd efteråt. Kiwi och hennes bakverk var med mest överallt och vi njöt av sensommaren.

Att anpassa sig själv och omgivningen efter varje tiks behov och önskemål är vårt huvud jobb. En mamma som mår bra och är mycket nöjd är viktigt för valparnas uppväxt och det gör att vi ser till att mammorna får det just den tiken behöver och vill ha. Närhet, trygghet och kärlek finns det gott om både för mamman och våra valpar. Jag har svårt att tänka mig att det finns valpar som är mer pussade på än våra 😉

Under hösten va vi med om något som vi såklart inte önskat men som vi gjorde det bästa av det. En fredag i oktober får jag ett samtal av en kollegas dotter att min kollega blivit sjuk och undra om jag kan hjälpa till med valparna som de då hade hemma. Så familjen kunde lägga fokus på tillfriskning. Jag hade då inga valpar kvar hemma och hade planerat en lite lugnare höst efter en intensiv men rolig vår och sommar. Men det tog inte många sekunder att tacka ja att ta emot valpkullen och mamma Alice som några år tidigare själv föddes i mina händer. Dagen innan valparna blev 3 veckor hämtade jag hem Alice och valparna och på ett nytt och annorlunda sätt fick jag återigen valpar i huset. Både Alice och valparna landade fint och snabbt och Alice och jag fick snabbt en djup och fin relation. Valparna utvecklades väll och jag är tacksam att jag fick chansen att följa Alice och valparna så nära även om jag aldrig hade velat göra det. I början av december fick jag lämna Alice åter till en matte som nu va på bättringsvägen. Underbart att kunna finnas och hjälpa när det behövs. Alla våra små bullerbyn valpar kom till fina familjer och vi lämnar där med år 2022 valpår bakom oss.

Eller?

På Luciadagen va vi nämligen på ultraljud med Molly och till vår stora glädje visad det sig finnas ett helt gäng med friska och krya valpar där inne med fina hjärtljud.

Just nu är jag, Benjamin och Malwa i fjällen medan Brumma är på semester hos mina föräldrar, vilar upp oss inför ett nytt och spännande år.

Vi vill tacka alla fina familjer som tar så väll hand sina hundar på bästa sätt och att vi under året fått träffa på så mycket glädje och kärlek. Vi ser framemot att se mer av er under 2023.

Hade en liten frågestund på Instagram och tänker att jag nu ska svara på några av dom.

Fråga nr 1

Rekommendera du någon borste som är lätt att borsta med?

Svar: Jag själv kan inte annat än att rekommendera den elektriska borsten som du hittar här. När man lärt sig hur den fungera och hunden har lärt sig det lilla ljudet som är från den så är den ovärderlig. Den ger en skonsam borstning utan att vara jobbigt för en själv eller för hunden. Den kan rädda en tovig päls från att behövas klippas ner och tiden det tar att borsta igenom hunden tar inte alls lika lång tid som med en vanlig borste. Efter jag borstat med denna borste så går jag igenom hunden med en stålkam likt denna. För att vara säker på att allt är ordentligt borstat. Detta gör jag en gång i veckan på mina vuxna hundar. Efteråt kan jag ta på ett balsamspray parfymfritt för barn, för att då håller vi ev tovor borta lite enklare.

Fråga nr 2

Vad är viktigt för er när ni väljer personer som får köpa valp av er?

Svar: För mig är det viktigt att man har en bra och tydlig plan om hur dagarna för valpen/hunden ska se ut. Att det finns engagemang och vilja att lära och se sin nya familjemedlem. Att det det blir och förbi en familjemedlem är viktigt för mig. Också viktigt är att det känns bra både för oss, valpen/hunden och familjen. Om man har en vilja, tid och kärlek så kommer man långt. Jag gillar när familjerna berätta mycket om sin familj och vad de har för förväntningar/drömmar/mål med valpen så det blir lättare för oss att se om just den här kullen/valpen är något som skulle passa familjen. För mig spelar det igen roll om hur familjen ser ut, utan förutsättningarna att valpen/hunden får det bra går först. Svår fråga att kortfattat svara på.

Fråga nr 3

Vilken ålder är en Labradoodle fullvuxen?

Svar: Beroende på om vi tänker på höjden eller i kroppen så är svaret lite olika. Men jag brukar tänka att vid 6-8 månader så har valpen växt det mesta på höjden. Däremot utvecklas valpen i kroppen till typ 2 års ålder.

Fråga nr 4

Tips om att få bort snö från pälsen/benen/tassarna?

Svar: Här finns det många tips som fungera olika på olika hundar, tex kan man skölja hunden i vatten när man kommer in och under tiden man är ute plocka bort de klumpar som vi ser och kan ta bort. Endel fungera det bra med att ta balsamspray eller någon olja (tex rapsolja) innan man går ut så att snön har svårare att fastna.

Man kan ha strumpor på tassarna för att skydda dom mot snön och overaller som går långt ner på benen.

Att fått bort snön kan man ta hjälp av en ballongvisp, har visat sig efektivt som en del hundar.

Jag själv brukar plocka under promenadens gång och sedan får ta bort så mycket jag kan innan vi går in och sedan smälter det snabbt när vi kommer in. Man kan också se till att pälsen under tassarna inte är för lång. Jag älskar de lurviga benen så jag klipper inte benen kortare än vanligt, utan underhåller istället. Jag upplever att det är när det är kramsnö det är som värst, är det kallare ta det längre tid innan snön vill klumpa sig. Också olika mellan mina hundar trotts att båda är lika långhåriga och båda har fleecepäls, så lite beroende på sin hund också.

Fler frågor en annan dag, tack för bra frågor!

Kram

Lovisa

Äntligen är det dags för dejt. sedan början av augusti så har vi väntat med spänning dag för dag på att Molly ska börja löpa. Men hon håll oss på spänn hela vägen in till slutet av oktober.

Men nu är hon redo för dejt så imorgon är det dags. Så spännande och jag kan inte vänta nog på att se resultatet sen. Tänk det är vår allra första Brumma tik som ska få valpar. Lite speciellt och väldigt roligt. Molly är dessutom från en av våra stamlinjer. Som vi har följt på nära håll ändan sedan 2014.

Tänker man på det så kan det kännas stort och övermäktigt när vi sitter och planera för nästa generation. Det är tur att vi har bra riktlinjer, regler och tester som hjälper oss att fatta bra beslut. Vi jobbar hela tiden med sannolikheter. Vi vill öka sannolikheten att det blir riktigt riktigt bra så gott det bara går och det blir lättare ju mer vi vet om hunden och var vi har för tidigare erfarenhet.

Så imorgon händer det något stort som är en del av framtidens Labradoodle avel och det är stort, det är häftigt och det är lite läskigt. Allra mest känns det spänt, roligt och helt underbart. Att ännu en gång känna att vi gjort en bra match på flera håll och styrkor och svagheter som matchar bra med varandra. För att se till att nästa generation från början har bra förutsättningar.

Så det betyder att om allt går som det ska är det Molly och Svantes valpar som startar 2023. Valparna kommer vara leveransklara i första veckan i mars. Alltid roligt att tänka när man nu sitter i början av november och räknar veckorna förbi hela vintern. Vi uppfödare har 10 och 17 veckors planeringar.

Nu håller vi tummarna för lyckad dejt de kommande dagarna och att vi i vecka 2 får välkomna en fin, frisk och fanatisk kull med valpar.

Anmälan till Mollys valpar öppnar så fort vi vet om hon är dräktig.

Nu ska jag återgå till Alice valpar, rasta alla vuxna hundar, sedan ska alla nattas innan det blir natt över Blekhult.

Jag och Ida satt i bilen på vägen hem från en helg i Linköping tillsammans med Labradoodle uppfödare från hela Sverige, som Svenska Labradoodleklubben anordnat. Jag sa till Ida att jag känner inte att jag har hunnit prata med någon… Ida tittade på mig och sa ”Har du gjort något annat än pratat?” Att vara med och arrangerat en hel helg med flera av våra duktiga uppfödare så kan det kännas som man inte hunnit prata klart även om man pratat och pratat nästan konstant.

Att prata hund och framför allt Labradoodle kan nog jag och de andra som var på träffen göra hur länge som helst. Vikten av att få dela och delge erfarenheter, kunskaper och idéer som kan föra vår hundtyp framåt är väldigt väldigt roligt, men också väldigt viktigt.

Att vi tillsammans jobbar för gemensamma mål både lång och kortsiktigt tror jag är viktigt speciellt med en hundtyp som Labradoodle.

Roligt att den klubb jag, Meredith och Cajsa satt och la grunden till först en helg i Umeå, en helg i Stockholm och en helg i Skåne. Idag växt i både antalet medlemmar och anslutna uppfödare. Det är både coolt och så himla roligt.

Det bästa med att ha varit iväg är ju ändå att komma hem till Benjamin, Brumma och Malwa. Till sin egna säng och tid att reflektera och ta till sig alla de intryck som varit.

Jag lägger mig nöjd, trött och full av idéer idag och hoppas att vi får chans att genomföra fler seminarium för klubbens uppfödare i framtiden.

Kram

Lovisa