Jag sitter i valplådan, Molly har lagt sin haka i mitt knä vi gosar och myser. Hon somnar till och jag stannar upp, en sekund för tacksamhet och kärlek. Den tryggheten Molly känner för mig inte bara med henne utan också med hennes valpar den gör mig rörd och där är hon inte ensam, det är det normala för våra tikar. Jag tittar på hennes små som ligger där så lugnt och tryggt helt utan att veta hur världen utanför deras trygga vrå, helt utan att veta hur framtiden kommer att bli och helt utan att veta att de inom några veckor både kan springa, leka och äta ordentlig mat. De är så små utan att verken ögon eller öron öppnat upp sig, och där mammas trygghet är de som de vilar sig mot. En liten äter intensivt och bredvid ligger ett syskon och bara nöjessnuttar, bredvid dom ligger några syskon och sover huller om buller. Någon ovanpå den andra och någon på rygg. Ingen stress så långt ögat kan nå. Det smittar av sig och jag låter mig dras med nästan så det kommer en tår av tacksamhet och kärlek. Det liksom svämmar över av kärlek i valpkammaren.
Jag börja tänka på de små individerna och som alltid börja tänka på deras väg i livet kan tänka sig ser ut. Den lilla tiken som ligger och sover mellan sina syskon och tätt in till mamma. Jag kan inte låta bil att tänka på hur hon och hennes syskon kommer att ta sig an välden och vilka personligheter som kommer vara typiskt för just dom. Vad kommer deras favorit aktivitet vara, jag man kan fundera och fundera och inga svar kommer att besvaras idag. Även om jag kommer minnas denna stunden den är så fin och laddad med bra energi. Så kanske valparna inte minns just denna stunden men jag vill tro att den trygghet och kärlek kommer att finnas i dom som ett känslominne och som de kan ta med sig i livet.
Att valparna får med sig fina minnen och bra känslor när de lämnar mig och Molly för att sprida, ge och få kärlek i sin egna familj. Denna första veckan med Mollys valpar har varit helt uteslutande omfamnad med just närhet, trygghet och kärlek. De tre ledord som följer oss genom livet. De kommande veckorna kommer aktiviteten och energin att öka men trygghet, närhet och kärlek kommer att följa oss på resans gång. Dela detta med familjerna så att även dom kan fortsätta att utvecklas och omfamnas av samma.
När jag ändå är i denna känslan och låtit mig dras med så är det bara att fortsätta och låta lyckan flöda en stund. Det som gör mig lite extra lycklig är att jag vet att valparna troligtvis kommer vara minst lika älskade av sina familjer och fortsätta sprida glädje, kärlek och lycka genom livet.
Kram från Lovisa