Författare: LovisaCallenbring

Valpar, valptiden och börja närma sig unghund. Vi uppfödare har ofta valparna bara de första 8-10 veckorna. Sedan tar familjerna vid och vi finns där sida vid sida. Men vardagen med valp får vi inte lika ofta. Så nu när Kärleksmums är kvar så passar jag på att träna valp med allt vad det innebär. Vi tränar de vanligaste och viktigaste övningarna. Vi är ute på äventyr för bästa möjliga socialisering och vi bygger självförtroende och relationer.

Jag älskar att ha valp hemma i alla fall att ha Kärleksmums hemma. Han bara hänger med, så enkel och duktig. Sover hela nätterna, det har han gjort sedan syskonen åkte. Han älskar att åka bil, hänga med på olika nya platser. Han har varit med till Göteborg, tältat i Blekinge, fodervärdsträffar, affärer och bredvid skjutbanan. Han är en stjärna och så duktig. Det är roligt att ta med en valp som Kärleksmums.

Det vi märker tydligt med Mums är som med alla valpar att han behöver sova för att vara som trevligast. Ju mer han får tillfälle att sova desto roligare och trevligare har vi det tillsammans. Så vi har verkligen satsat på en bra sov, ät och ut rutin som fungera toppen för oss. Han får några gånger per dag sova lugnt och ostört i valprummet som ligger intill köket, dit han går själv och lägger sig när han är trött. Då passar vi andra på att göra lugna aktiviteter eller går en runda ute. Det går för att han är lugn och sover. Hade han blivit stressad och orolig hade vi fått lägga upp det på ett annat sätt. Vi har också en stor fördel att han är född och uppvuxen hos oss, så han har inte gjort någon flytt. Även om han är lika duktig hos mina föräldrar när vi varit där och hälsat på eller vi sovit någon annan stans. Så roligt att se hur han utvecklas framåt och om hans perfekta hem dyker upp så kommer de får en bra överlämning med allt vi gjort och vad som fungera för honom.

Jag har också kommit fram till att han är alldeles för bra för att säljas så när alla filmer och tips filmer är inspelade så kommer vi söka en halvfodervärd till Kärleksmums. För en sak är säker vi vill se mer av honom i framtiden.

Det vi träna på nu är att ha alla tassar i marken, sitt kvar, hälsa fint på människor och hundar och gå bra i koppel.

Så tacksam att få umgås med lite äldre valpar och jag passar också Milou som snart är 4 månader. Så just nu är det full fart här hemma.

Karm Lovisa

Vidare på detta med hälsotester, tycker det är roligt och viktigt att vi tänker på de olika undersökningarna och varför vi gör detta.

Igår va det dags för ögonlysning och patella undersökning för Svante. Ögonlysning görs av en ögonveterinär och denna ska vara gjord inom 12 månader innan parning. Varför gör vi detta flera gånger och inte bara en gång som med alla andra tester kan man ju undra. Jo för det finns ögonsjukdomar som vi inte kan DNA testa för och som dyker upp först senare och för att vi ska undvika att dessa sjukdomar dyker upp och får fäste så gör vi hellre en ögonlysning för mycket än en för lite.

Patella är likt resterande tester ett test som vi gör en gång. Patella är ofta inte en undersökning som görs på större hundar, men vi vet att det kan förekomma så även på våra medium och stora medium/standard hundar får genomgå denna undersökning också även om det bara från Svenska Labradoodleklubbens sida bara är rekommenderat på Mini. Det finns ingen anledning att inte göra det med precis samma anledning som med alla andra tester, vi testar för att förebygga och inte åtgärda. Vi minska risken att någon av valparna får Patella luxation, även om vi inte kan få risken = 0.

Doris gjord sin röntgen igår och även hennes PennHip kom tillbaka med toppen bra resultat. Jag kan ju inte annat än att vara stolt över resultaten och chansen att kunna öka sannolikheterna att även valparna i framtiden får de bästa möjliga förutsättningar.

Det roligaste va ändå hur trevliga, goa och fina både Doris och Svante va hos veterinären.

När både röntgen, ögonlysning och patella är gjorda så återstår bara DNA tester. Så igår innan Svante åkte hem till sin fodervärd igen så svabbade vi honom och ska nu förbereda för att skicka över hans tester till USA för att få svar på hans tester även om vi redan nu genom att titta på hans föräldrar kan veta att han är fri på de flesta av testerna redan och då vi bara ha att man kan vara fri genom föräldrarna i 1 generation så behöver han göra tester som vi med största sannolikhet vet att han kommer vara fri på men vi vill ju vara helt säkra.

När alla tester är på plats så är det fritt fram och jag ser framemot att se nya generationer växa fram de kommande åren, för det tar tid och ju längre man håller på desto mer högre krav får man och ju mer man vet och lär sig desto svårare blir det. Men det är utmaningen som gör det roligt att hela tiden utvecklas med hundarna, tiden och hundtypen Labradoodle.

Idag för andra dagen i rad så fick vi positiva besked efter att jag två veckor i rad har packat in hundar i bilen och åkt till Göteborg och Blåstjärnan djursjukhus. Först ut va Rossendale Leo ”Svante” och igår va det Labradoodlefamiljens Bulbasaur ”Frasse”.

Vi har valt att skicka våra röntgenplåtar för bedömning i USA på OFA. Detta är samma bilder som man i sverige också kan skicka till SKK. Då vi inte får några offentliga resultat av SKK på hundtypen Labradoodle så har vi av den orsaken valt OFA istället. Skillnaden är att SKK har 5 bedömningsgrader varav 2 är godkända. Hos OFA så finns det 7 bedömningsgrader där 3 är godkända (Svenska Labradoodleklubben är bra 2 godkända om röntgen är gjord innan 1 års ålder. Den 3 är godkänd om röntgen är gjord efter 2 års ålder, för att efter 2 är det 3 veterinärer som gör bedömningen)

Vi har också sedan några år valt att också göra en så kallad PennHip. Det är en annan sorts röntgen av höfterna där man från skillnad till OFA eller SKK bilden bara ta en sorts bild, så tar man 3 olika bilder på höften när man gör en PennHip. Det har visat sig ge en säkrare bild av hundens höft och också större ärftlighet. PennHip ger resultat på en skala mellan 0 och 1. Ju sämre 0 man kommer desto bättre är det. Om man ska använda bara Pennhip och inte OFA eller SKK så har Svenska Labradoodleklubben (SLK) sagt att man måste ha en Pennhip under 0,4. Men har du en godkänd OFA eller SKK så får den vara högre.

Det vi ser sedan vi började göra PennHip för snart 4 år sedan är att vi har en bredare bild att göra riktigt bra matcher som gör att vi ser positivt resultat på ledhälsan. Vilket är roligt och mycket spännande.

Varför gör vi då alla dessa röntgen, undersökningar och tester? Det är en bra och viktig fråga. Att vi ta reda på så mycket vi bara kan om våra hundar ger oss större och bättre sannolikhet och chanser att valparna slipper de problem som vi testar emot. Det utesluter inte att en hund efter fritestade föräldrar kan få den defekt som föräldrarna är testade emot (utom DNA-testerna) men det ökar sannolikheten att valparna slipper med många procent. Så att våga ta reda på så mycket som möjligt om våra hundar ger oss helt enkelt bättre förutsättningar till nästa generation. Det va en kompis med en annan ras som inför att hon skulle röntga sin hund fick frågan av en annan uppfödare varför hon även röntgade armbågar på sin hund fast det inte va obligatoriskt. Så tänker inte vi, vi vill veta så vi kan förebygga så mycket det går för framtida valpar. Det är viktigt för alla inblandade och både göras på fler raser och hundtyper. Så vi jobbar hela tiden med att öka sannolikheten att det blir så bra som möjligt på alla punkter och det hoppas jag alla uppfödare jobbar och vågar jobba för.

Tillbaka till Svante och Frasse, Igår fick jag först Sventes resultat från OFA. Som visade att han va godkänd på den delen. Lite senare på dagen kom också hans Pennhip och det va ett mycket bra resultat på 0,31 och 0.36. Vilket va mycket roligt. Nu ska Svante gå vidare till nästa steg som är att göra en ögonlysning och Patella koll, när han klarat det så skickar vi in DNA tester för att kunna undvika ärftliga testbana sjukdomar. När allt detta är klart är han redo för tjejerna.

Frasse va på röntgen igår och redan idag fick vi resultatet på PennHip som också låg bra till, vi får nog vänta en vecka på att få OFA resultaten så får vi hoppas att han också kan bokas in för Ögonlysning, Patella och DNA-tester.

Det roligaste av allt va att när vi va hos veterinären så va båda killarna så duktiga. Så coola och goa i väntrummet bland massor av folk, hundar och katter. Väll på rummet la sig båda snabbt och avslappnat på filten för att vänta in vidare undersökningar. Så roligt och precis som det ska vara.

Helt enkelt två lyckade resor till Göteborg att lägga i ryggsäcken av erfarenheter och blicka framåt. Kanske vi snart få se Svante och Frasse valpar i valphagen här hos oss på Brummas.